
Jämförelser
Partnerskap eller franchise: avtal, risk och kontroll
Partnerskap är ett samlingsord för samarbete mellan företag, inte en egen avtalsform med särskilda regler. Avtalet och samverkansformen avgör därför vem som bestämmer och vem som bär risken.
Partnerskap eller franchise – därför spelar avtalet roll
Partnerskap är ett samlingsord för samarbete mellan företag, inte en egen avtalsform med särskilda regler. Avtalet och samverkansformen avgör därför vem som bestämmer och vem som bär risken.
Franchise är en etablerad samverkansform med en franchisegivare och en franchisetagare. Franchisetagaren driver en egen verksamhet inom franchisegivarens koncept och under dennes varumärke.
Vad kännetecknar franchise?
Franchisetagaren sluter i regel avtal för egen räkning. Kunden möter franchisegivarens varumärke, men franchisetagarens bolag är normalt avtalspart.
Samverkansmodeller skiljer sig bland annat åt genom vem som gör affärer i eget namn och för vems räkning. Den skillnaden påverkar både ansvar och risk.
Avtalet: informationsplikt och avtalsrättsliga spelregler
Sedan 2006 gäller lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet. Franchisegivaren ska informera franchisetagaren innan avtal sluts, så att den som överväger franchise får underlag att bedöma villkoren.
I övrigt gäller avtalsrättsliga regler, och mycket av samarbetet behöver regleras i avtalet. För partnerskap styr parternas överenskommelse och de avtalsrättsliga reglerna.
Ett franchiseavtal bör ange vad franchisetagaren får och inte får göra, hur länge avtalet gäller och hur det avslutas. Det bör också reglera vad som händer med lokaler, lager och kundregister när samarbetet upphör.
Ett partnerskapsavtal bör tydliggöra hur beslut fattas, vem som får ingå avtal och hur risk och ansvar fördelas. Avtalet kan också ange hur samarbetet avslutas och vad som då händer med gemensamma tillgångar.
Villkor bedöms olika beroende på om avtalet gäller mellan näringsidkare och konsument (B2C) eller mellan näringsidkare (B2B). Den skillnaden är relevant när villkorens skälighet bedöms.
Risk: vem bär den ekonomiska och juridiska risken?
Franchisetagaren ansvarar ekonomiskt för sin egen verksamhet och för avtal med kunder, leverantörer och anställda samt för lokaler. Det egna företaget bär alltså verksamhetsrisken, även om det använder franchisegivarens varumärke.
I ett partnerskap fördelas risken enligt parternas avtal. Skriv därför ut vem som ansvarar för olika åtaganden i stället för att lämna ansvarsfördelningen underförstådd.
Om franchisegivaren anvisar en leverantör bör avtalet ange vem som bär kostnaden om leverantören brister. Fördela det ansvaret uttryckligen mellan den som ingår leverantörsavtalet och den som anvisar leverantören.
Finlands livsmedelsmarknadslag (1121/2018) syftar till att skydda den svagare parten mot oskäliga avtalsvillkor inom handeln med jordbruksprodukter och livsmedel. Det är ett finländskt exempel med ett angivet område, inte en svensk franchiselag.
Kontroll: varumärke, koncept och leverantörsval
I franchise bygger franchisegivarens kontroll på konceptet och varumärket, och franchisetagaren förväntas följa det gemensamma upplägget. Kontrollen gäller verksamhetens yttre framtoning, inte ägandet av franchisetagarens bolag.
Franchisetagaren har samtidigt ett visst självbestämmande och driver en egen verksamhet med egen risk. Det skiljer franchisetagaren från en anställd.
Leverantörsanvisningar och branschens etiska regler kan påverka hur franchisetagaren bedriver verksamheten. De etiska reglerna är inte lag, utan anger en gemensam norm för parterna.
I ett partnerskap bestäms kontrollen av avtalet. Därför behöver avtalet ange vilka beslut parterna fattar gemensamt och vad var och en får bestämma själv.
Franchise jämfört med agentur och kommission
Avtalet ger olika utgångspunkter: partnerskap saknar en särskild standardform, så parternas överenskommelse får stor betydelse. Franchise har dessutom en lagstadgad informationsskyldighet före avtal, medan villkoren för själva samarbetet behöver framgå av franchiseavtalet.
Riskfördelningen följer i partnerskap avtalet mellan parterna. I franchise ansvarar franchisetagaren för den egna verksamhetens kund-, leverantörs- och anställningsavtal samt lokaler.
Kontrollen i partnerskap följer av vad parterna avtalar om. I franchise förväntas franchisetagaren följa franchisegivarens koncept och varumärke, men behåller ett visst självbestämmande och äger sitt bolag.
Kommissionären handlar i eget namn men för huvudmannens räkning, medan handelsagenten förmedlar och ingår avtal för huvudmannens räkning. En handelsagent arbetar mot provision och kan ha flera uppdragsgivare; agenturlagen 5 § reglerar agentens skyldigheter vid uppdragets fullgörande.
Branschorganisationer och etiska regler
Svenska Franchiseföreningen och Franchisetagarnas Riksorganisation (FRO) är två intresseorganisationer på området. De är organisationer för intressen i franchising, inte lagstiftning.
En nämnd har till uppgift att precisera och förtydliga de etiska regler som bör gälla för svensk franchising. Reglerna är inte lag, men anger en gemensam norm för hur parterna förväntas agera.
Franchiseutredningen tillsattes 1984 och lämnade betänkandet ”Franchising” (SOU 1987:17). Flera försök att skapa en rättslig reglering på området har gjorts.
Franchisereglering – från utredning till informationsskyldighet
- 1984Franchiseutredningen tillsattes.
- 1987Betänkandet ”Franchising” (SOU 1987:17) lämnades.
Frågor att ställa innan du väljer samarbetsform
Börja med att jämföra vem som sluter kundavtalet. I franchise gör franchisetagaren det i regel för egen räkning, medan ett partnerskapsavtal behöver klargöra vem som får ingå avtal.
Jämför vilken information du får före avtal. Franchisegivarens informationsskyldighet enligt lagen (2006:484) gäller före det att franchiseavtalet sluts.
Gör ansvar för leverantörer tydligt i avtalet. Om en anvisad leverantör brister bör det framgå vem som bär kostnaden.
Jämför vem som styr koncept, varumärke och verksamhetsbeslut. Franchisegivaren styr upplägget och varumärket, medan kontrollen i ett partnerskap följer av avtalet.
Kontrollera avtalstid, uppsägning och vad som händer med lokaler, lager och kundregister när samarbetet avslutas. Dessa villkor bör stå i avtalet.
Ta reda på om branschen har etiska regler och vilken nämnd som ansvarar för att precisera dem. Svenska Franchiseföreningen och FRO är intresseorganisationer på området.
Checklista innan du väljer samarbetsform
- Vem sluter kundavtaletdu eller motparten?
- Vilken information får du före avtalet?
- Vem bär kostnaden om en anvisad leverantör brister?
- Vem styr koncept, varumärke och verksamhetsbeslut?
- Vad gäller avtalstid, uppsägning och avslut?
- Vad händer med lokaler, lager och kundregister när samarbetet upphör?
- Finns branschens etiska regler och vilken nämnd ansvarar för dem?



